Nattrutiner med en känslosam 3-åring!

Stoffe sover ju i eget rum och har gjort sen han var 1 år men fortfarande så kommer han över 1-2 ggr per natt och kryper upp mellan oss. Det får vi vara nöjda med liksom.

Men det roligaste är att VARJE gång han vaknar på natten, oavsett om han kommer över eller om han bara vaknar till och somnar om så hör jag hur han ropar från sin säng.

"Maaaaamma....jag ÄLSKAR dig".

VARJE gång han vaknar på natten så ropar han det.

Och varje gång vaknar jag och får behärska mig för att inte springa in och pussa sönder honom.

Har jag tur så kommer han strax efter det intassande i vårt sovrum och kryper upp brevid mig, då brukar jag pussa honom och viska att jag älskar honom också och så somnar vi om.

Några timmar senare vaknar jag av ett rop från han sovrum (då maken bär över honom efter ett tag).

"Maaamma...jag ääääälskar dig".

Och så börjar vi om.

Så ser våra nattrutiner ut!

Hormoner i överflöd!

Satt precis och fulgrät en lång stund för jag kom och tänka på hur mycket jag älskar Christopher och att han är världens underbaraste son. Min prins.

Fick lov att - mitt under mitt fulgråt  - smyga in till hans rum där han ligger och sover och stryka honom över håret och pussa på hans underbara små kinder. Bara för att jag älskar honom så mycket.

Fullt normalt.

Allt började när Stoffes - underbara - faster lagt upp ett så fint kort på honom på instagram, när han håller en blomma och det är sommar och han fyrar av världens leende och under kortet hade hon lagt dit texten " För glädjen du skänker oss finns inga ord, det vackraste barn som sett våran jord." 


Så.

Nu börjar jag fulgråta igen bara för att jag skrev texten.

Gravidhormoner?

Jag?

Nejdå!

;-)

Varför inte?

Utvidgat njurbäcken.

Bebisen ligger och trycker åt höger sida så urinet åker inte ner utan åker tillbaka till njuren så själva njurbäckenet utvidgas.

Not so nice.

Not so nice at all.

Igår var jag säker på att min ena njure skulle ryka.Men så vart inte fallet.

Alltså den smärtan är typ 10 x värre än förlossningsvärkar, enligt mig. Den är nästan inte hanterbar, man vet liksom inte om man ska dö, spy, lägga sig ner, fosterställning eller bara svimma.

Bara en massa smärtis och sen återbesök i veckan för diskussion om man ska operara för att smärtlindra.

Ah.

Det är en DANS PÅ ROSOR att vara gravid....

Snälla kan tiden gå superfort nu...

I en 3-årings huvud:

I eftermiddags när jag stod och lagade mat så var Stoffe sådär härligt 3-årig dvs lyssnade inte fast jag sa åt honom, han skulle prompt laga mat med mig, vilket är helt okej i vanliga fall, men nu stod jag vid spisen och det var varmt och allmänt obarnvänligt.

Så efter att han för 5:e gången skulle börja flytta stolar och ställa sig vid spisen så sa jag till honom på skarpen, höjde rösten och bad honom att lyssna på vad jag säger och att jag säger NEJ.

Då blev han jätteledsen och sprang till sitt rum, efter ett tag ropade han: -"Mamma, får jag komma ut nu." Vilket han absolut fick eftersom jag inte skickat in honom på rummet, sen frågade han om jag var arg på honom och jag satte mig ner på knä och förklarade varför jag hade skällt på honom, att jag blir arg när han inte lyssnar på mig och att jag inte tycker om att behöva skälla. 

Då kollar han på mig med sina underbart blåa ögon och kläcker ut sig "-Men mamma, du skällde inte, du sa bara åt mig för jag inte lyssnade, jag förstår det, jag ska lyssna bättre nu."

Kunde svimmat av kärlek då. 

Sen frågade han vad jag lagade för mat och jag svarade falukorv varpå han säger "Farlig korv? Åh vad gott. Jag gillar farlig korv".

Min son har levererat idag!

49,6% kvar.

Nu har de gått 50,4% av graviditeten.

Jag är inget mattegeni utan det har min gravid-app räknat ut åt mig.

Var hos barnmorskan idag och fick lyssna på hjärtat, som slog bra fort. Men så var krabaten vaken och höll på att sparka och ha sig. Barnmorskan sa att det var en livlig en som jag hade i magen.

Jotack, lik brorsan sin! ;)

Mår fortfarande illa varje dag och har huvuvdvärk ca 4-5 ggr i veckan och i samband med detta blir illamåendet outhärdligt. Men jag har världens bästa doktor och jobb så jag jobbar 50%, förmiddagar, då det är då jag mår bäst. Eftermiddagarna är riktigt jobbiga.

Men det är roligt att ligga i sängen och bråka med bebisen. Putta och peta på. Då blir det liv i luckan och hela magen hoppar upp och ner. Så gulligt. Som om vi pratar med varandra, fast ändå inte.

Nu ska jag och krabaten i magen gå och ta oss ett bad. Jag ska läsa en bra bok,  krabaten får nöja sig med att guppa runt och få det varmt och skönt.

;)