Låt mig berätta hur min underbara morgon började.
Vaknade upp kl 06:45 av att det smakade blod i min mun. Det smakade så fruktansvärt mycket blod.
Gick upp och då började det forsa blod ur näsan på mig. Vi pratar inte lite droppande, utan vi pratar fors. Samtidigt som jag springer in på toaletten för att hämta papper så känner jag hur det forsar ner blod i halsen på mig också, det bara rinner, jag sväljer och sväljer men det försvinner inte utan blir bara mer. Så jag hinner knappt in på toaletten innan jag kaskadspyr blod rakt ner i toaletten, samtidigt som jag står där och kaskadspyr blod så fortsätter det forsa blod ur min näsa. (gud vad sexig jag kände mig i det ögonblicket).
Inte så behagligt och jag blir en kort sekund riktigt rädd. Att spy blod är ju inte direkt en dröm och smaken ska vi inte prata om. Vi pratar alltså blod. Rent blod. Ur näsa och mun.
Ringer hem min karl, som precis lämnat Stoffe hos dagmamman, ville att han skulle komma hem utifall att det inte slutar. Kan ju direkt inte röra mig utan att bloda ner allt. När jag lagt på så blir det en till kaskadspya av rent blod i handfatet.
Karln kommer hem, ger mig lite vatten, klappar om mig medan jag sitter i soffan och hejdar blodflödet från näsa och försöker låta bli att kräkas mer.
Efter ett tag avtar näsblodet och han får åka till jobbet.
Kvar sitter jag med en bomullstuss i näsan, sönderkräkt hals och blodsmak i munnen.
Har fortfarande blodsmaken i munnen och får inte bort den. Blir tokig. Har provat allt.
Illamåendet är värre än vanligt.
Härliga tisdagsmorgon!
