Karlar...

Och idag fick vi papper från skatteverket att Joels namn är registrerat. 

Det var tur att jag skrev och skickade in dom papprena.

Maken var nämligen väldigt väldigt sugen på att skriva Jor-El istället för Joel. 

Jag hade INTE skrattat....

Fredagsbestyr!

Vädret idag.

Inte okej.

Regn är ju bara förnamnet.

Första dagen jag var själv hemma med Stoffe och Joel samtidigt också, Stoffe vaknade kl 05:30 och gick upp. Alltså jag förstår inte varför han ska vakna så tidigt, det spelar heller ingen roll om vi lägger honom kl 19 eller kl 22. Vi har försökt allt men han är morgonpigg utan dess like.

Själv har jag och Joel sovit till kl 10 hela veckan så att maka oss upp kl 05:30 kändes tufft. Vet inte vem som slumrade till mest i soffan, jag eller Joel.

Men sen blev klockan lunch och det såg ut såhär:

Stoffe somnade i mitt knä medan jag ammade Joel.

Så att försöka utesluta Stoffes sovstund på dagen är ju ganska så svårt iochmed att han vaknar så tidigt.

Lite moment 22 känns det som.

Men mysigt var det iaf med båda sina guldklimpar i knät.

Mina hjärtan...

Det glamourösa livet som 2-barnsmor...!

Hade glömt hur otroligt oglamouröst livet som småbarns mor är.

Oglamouröst men underbart, tro ingen annat ni blivande föräldrar som möjligtvis läser detta.

Men det är liksom lite svårt att känna sig fin och attraktiv med barnkräka, bajsblöjor, kräklappar, tuttinlägg, nerkräkta kläder lite "all over the place"...om man säger som så.

Men känna sig fin hinner man kanske göra lite senare.

Sen hjälper det ju att man har en underbar make som älskar mig, fast jag går runt med ena tutten i vädret efter amning, då jag glömt att stänga bh:n och tröjan, trots att när han pussar mig på halsen så kommer det med största möjlighet vara en barnkräka där, trots att när han vaknar på morgonen så ligger det en bajsblöja under hans kudde, som jag bytt mitt i natten och lagt där i mitt sömntillstånd.

En make som trots allt detta, smyger upp bakom mig så fort han får chansen och kramar mig, som viskar "jag älskar dig" innan han somnar, och som....det bästa av allt...tar båda barnen på helgmorgnarna så jag får sova lite extra.

Är inte det kärlek så säg...

Taaada!

Så.

Nu är han här.

Söndagen den 12 augusti kom han, snabbt som attan ville han ut.

Kl 01:00 gick vattnet här hemma och kl 04:28 såg vi våran Joel för första gången. 3,5 tim från början till slut. 

Alldeles perfekt är han.

Jag ogillar att vara gravid men jag fullkomligt ÄLSKAR att föda barn.

Tiden efter var inte så underhållande dock, fick epidural, som inte hjälpte och som dessutom tog fel dvs en durapunktion (nålen tar hål på ryggmärgshinnan vilket leder till läckage av ryggmärgsvätska, vilket leder till OBESKRIVLIG huvudvärk och nackvärk).

Åkte dock hem 10 timmar efter förlossningen och sen åkte tillbaka på onsdagen för en blood patch.

Helt underbart att slippa huvudvärken och kunna sitta upp och amma sin lilla nyföding. Och pussa på honom. Och bära honom.

Sen har veckorna flytit iväg och idag har maken börjat jobbet igen.

Idag har jag och Joel sysselsatt oss med film och lite kräkparty.

Precis som sig bör då vädret ute varit hemskt, typ +9 och stormvindar.

Oj.

Nu vaknar liten bajsgosse.

På återseende.

Snart.

Jag lovar...

Jag är redo!

Jaha.

V 39 och ingen bebis i sikte.

Men snart så...verkligen jättesnart så.

Gärna igår.

Är så trött på att vara gravid. Hemskt men sant. Inget är roligt med att vara gravid just nu.

Alla säger; "vila, njut av lugnet, du vet inte vad som väntar".

Nä, så är kanske fallet men likväl vill jag ha min bebis hos mig NU!

Hade jag velat vila och ta de lugnt hade vi väl inte skaffat ett barn till.

Är så redo nu. Var så redo igår.

Så vila och ta de lugnt kan jag göra om X antal år.

Nu vill jag ha vår bebis, vill byta blöjor, vill torka kräka, vill amma, vill vara sömnlös, vill börja om från början med allt som bebis heter.

Så det så.

Sååå bebisen i magen.

Vi väntar. OTÅLIGT.

Stressa inte ut men skynda lagom...

Okej?

Jag och bebis poserar i v 38