Regelböcker och Tabellrunkare!

Jag har ett nytt favoritord: Njutningföräldrar.

Jag ser mig själv som en njutningsförälder. För mig betyder det ordet att man njuter av att vara förälder, att man gör det som passar en själv bäst. Att man anpassar sig efter sig egen familjs rytm.

Ibland när man läser olika forum (typ familjeliv & anna wahlgren) så är det en jäkla massa måsten, man MÅSTE se till att barnet sover i egen säng för att bli en egen individ, man MÅSTE se till att man ammar för det ÄR ju det bästa för barnet, man MÅSTE se till så att barnet ligger på mage varje vaken sekund för att barnet inte ska bli hämad i sin utveckling och lära sig gå först när barnet är 15 år, man måste måste måste. Jag hatar ordet MÅSTE! Folk är så hysteriska i sin framtoning, ex: Mitt son har en leksakspis, kommer han bli homosexuell nu? Folk svarar på fullaste allvar att dom ALDRIG skulle låta sin son leka med en leksakspis, eventuellt om den var svart. Men absolut inte annars!

Det enda jag MÅSTE är att se till att Christopher känner sig trygg,lekfull, lycklig och mätt och belåten. Sen hur jag gör det, det är olika.

Jag ammade inte Christopher enbart var 4:e timme när han var mindre, jag ammade Christopher när han han var hungrig eller när han ville ligga vid bröstet. Kunde gå 30 minuter emellan amningarna och det kunde gå 3 timmar. Det spelade ingen roll. Han fick amma när han ville.

Vi samsover med honom, skulle inte kunna tänka mig på nåt annat sätt. Vill vi vara ifred så flyttar vi över honom i hans spjälsäng men annars sover han emellan oss. Och vill inte Christopher sova exakt kl 19:30 varje dag så behöver han inte det, då får han sitta upp med oss tills han blir trött. Jag vill inte att han ska gråta sig till sömns, ser hellre att han sitter uppe med oss tills han blir riktigt trött och sen lägger man honom. Kanske inte passar alla men det passar oss.

Christopher gillar att sitta och leka och pyssla med sina leksaker, han får göra det, skulle jag tvinga honom att ligga på mage varje vaken sekund så skulle han gråta 80% av tiden. Jag tror att han kommer lära sig krypa och gå ändå. Även om det kanske tar nån månad mer. Men jag överlever, jag tror att Christopher gör det också. Tror inte att han kommer ha några större svårigheter med att gå, springa, cykla, krypa, åla osv. Och jag lovar, kommer han ha det så ska jag äta upp min hatt.

Christopher får äta det mesta (självklart inte det som är onyttigt), men vill han smaka maten från mammas tallrik så får han göra det. Jag vill lära honom att äta allt. Inte bara äta pasta o köttbullar.

Självklart har vi rutiner för honom. Vi ser alltid till hans bästa. Det gör alla föräldrar. Men jag struntar fulla fan allt vad alla så kallade regelböcker heter. Vi skapar våra egna regler och våra egna rutiner. Så det så!

Och han kommer få en rosa leksakspis...bara för att.



_______