Idag satt Stoffe och tittade på Dumbo, scenen när Dumbos mamma blir inlåst och Dumbo får åka ifrån henne, och båda gråter.
Då kom Stoffe till mig, hans underläpp darrade och ögonen var tårfyllda, "-Mamma, jag skulle också bli jätteledsen om du satt i en bur och jag inte fick träffa dig" .
(och just i den meningsuppbyggnaden också, utan att skämta, klockrent)
Jag tappade hakan. Och höll på att dö av kärlek. Kramade om Stoffe så hårt jag bara kunde och pussade sönder honom och lugnande honom med att berätta att det kommer aldrig hända.
Då tittar han upp med med ledsna ögon men med ett leende på läpparna "- Nej, för då kommer det bara vara ett fönster och jag kommer kunna öppna det och komma in till dig."
Åh vad jag är lycklig som fått världens finaste och smartaste och påhittigaste son!
Min lilla dramaqueen...förlåt..king!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar