Byter adress.

Jag är lat.

Jag byter bloggdomän så jag kan blogga från mobilen.

Följ mig mer än gärna på:

http://sarajohannajonna.blogg.se/

Hotja till om ni hittar dit.

Helgen försvann fortare än fortast.

Så har helgen flugit förbi också.

I fredags flög jag ur boet ett par timmar för lite tjejsnack och en god, kall - välförtjänt - öl. Det var härligt att komma ut lite men efter två timmar längtade jag hem igen och det var underbart att komma hem till en vaken karl och 2 sovande barn.

På lördagsmorgonen fick jag sovmorgon, dvs att maken gick upp med Stoffe och sen kom och hämtade Joel ur sängen när han vaknade, så jag kunde breda ut mig rejält. Så underbart skönt att sova på mage igen. Sen fick jag tillråga på allt även frukost på sängen. Och en lördagsmorgon kan nog inte bli så mycket bättre när hela familjen ligger och myser i sängen. Det är liksom det ultimata livet.

Idag har jag och min ena storasyster varit på denna utställning. Gick därifrån väldigt fascinerad men även lätt illamående. Värst var nog att se fostrerna i de olika veckorna och den gravida kvinna. Förstår att utställningen varit ett omdebatterad ämne.

Nu sover den minsta av barnet och snart - förhoppningsvis - det äldre också så kanske vi kan försöka få till en filmkväll.

Behöver ladda upp inför morgondagen.

4-års kontroll står på schemat...

...försök nummer 2.

Wish me luck!

Statistik!

Åh vad jag älskar att kolla trafikkällor till denna blogg.

Idag har nån googlat "fisbyxa" och hamnat här.

Jag hoppas att hen blev belåten med googlingen!

;-)

Nära skjuter ingen hare..

2 kg kvar till målvikten.

Det är nära nu.

Regnet bara öser ner.

Igår var inte en rolig dag. Joel var missnöjd från det att han öppnade sina vackra blå. Jag hade gjort misstaget att äta en skål med fil och flingor till frukost och han reagerade nog på det. Vilket leder till att jag nu ska vara mjölkfri i 4 veckor...till en början. För att se om det blir bättre.

Dock är han hur nöjd som helst idag och har sovit hela natten. Matade vid 23:30 sista gången sen sov vi till 04:30 och sen vaknade vi igen vid 09:00. Så gott har vi sovit och jag känner mig utvilad.

Regnet verkligen öser ner ute och jag och Joel har spenderat dagen med att göra..ja, absolut ingenting. Vi har pratat, sjungit och sovit och ätit. Imorgon ska vi till gamla jobbet för att hälsa på. Hoppas det är bättre väder då så vi kan ta en promenad dit.

Jag är såå fruktansvärt sugen på att gå ut och äta middag med min käre man också, åka upp till Stockholm, sätta sig på Riche och ta en drink och äta en god midddag och kolla på folk.

Ijuförsej är det ju ingen omöjlighet då Joel tar flaska hur bra som helst och jag kan pumpa. Men jag har inte hjärta att lämna honom ett par timmar ännu. Kanske till julruschen.

Nu får vi nöja oss med en puss i förbifarten mellan skitiga kläder, korvstroganoff, trotsig 4-åring och nerkräkt bebis.

Men det går bra det med.

Morgonmys på hög nivå.

A perfect day...

Vilken härlig lördag!

Först träff med fina Anna och Marie! Mycket av de tre S:en, skratt, skvaller och skitsnack!

Sen åkte jag och Joel vidare till torpet, där maken och Stoffe, mormor och morfar och syster med sin lillkille redan var,  för årets sista (?) grillning, så gott med makens hemmagjorda hamburgare.

Nu har amningen verkligen kommit igång då jag är STÄNDIGT hungrig. Mättnadskänslan är liksom borta. Tur att man inte går upp i samma takt som man äter, det är snarare Joel som går upp i den takten. Men mat är ju så gott!

Ikväll blir de lite ost och kex och en skräckis.

En perfekt lördag med andra ord.

I bilen på väg till torpet. 

Sömnen!

Sover ungefär 80% mer på nätterna nu än när jag var gravid.

En bra natt somnar Joel vid 21-22 för natten, vaknar vid 03 för lite mat, somnar om till kl 07 och sen vaknar igen vid 10.

Och jag älskar amningshormonerna som gör att man somnar på ungefär 30 sek så fort man ammat klart.

Skäms nästan att skriva att vi steg ur sängen vi 11 idag. Vi låg och hade det mysigt och han avfyrade massa leenden åt mig, dock avfyrade han en och annan bajsblöja också men det får man ta.

Hoppas innerligen att hans sjusovar-fasoner håller i sig.

Kanske onormalt?

Hälsade på jobbet idag.

Fick frågor om hur förlossningen hade varit.

Och det slog mig.

Jag blir ledsen när jag tänker på att jag aldrig mer kommer föda barn.

Alltså.

Föda barn är  - utan tvekan - det bästa som finns. Förväntningarna / smärtan / adrenalinet / lyckan.

Jag kanske är sjuk i huvudet eller nåt men skulle kunna föda barn 24/7. Dock vill jag inte vara gravid igen.

Och Joels förlossning vart helt absurd. Allt gick så bra och var över på 3,5 timme.

Stoffes förlossning gick också bra men den tog 15 timmar från start till slut, där hann jag liksom tänka och vila.

 Med Joel var det bara pang på. Vatten - värkar - krysta - ute. Precis som jag önskade!

Jag ska fan bli en såndär som hjälper förlossningsrädda. Jag har all förståelse för att man är rädd och så, absolut. Alla upplever saker olika. Och man hör/läser mycket skräckexempel.

Men jag är levande bevis på att det finns solskenshistorier också.

Ja, förutom durapunktionen då, men det vara bara en liten biverkan.

;)

Solsken...släng dig i väggen.

Joel har de senaste dagarna börjat le lite. 

En fixerad blick när man bär honom eller ammar honom och kort därefter ett leende som lyser upp hela ansiktet på honom...

...och på mig.

Och han har vääääärldens sötaste små skrattgropar. En lite större på högersida och en liten på vänstersida.

Men han är så söt när han ler att jag får hålla emot att ta en tugga eller två av honom.

Min lilla skrattgropskille! 

Doft av hallon...eller inte..

Oj.

Realitycheck deluxe!

Joel har varit lite knipig i magen de senaste dagarna vilket lett till att han vill...absolut ingenting...inte ligga i famnen, inte i sängen, inte amma, inte ha napp, inte vaggas..nada har varit bra nog. Han har inte skrikit, men varit missnöjd och legat och krystat (det berömda bajseriet..ni vet).

Inatt låg jag med honom på bröstet hela natten. Han kräktes lite och imorse när jag vaknade x-antal timmar senare så hade jag en kräklapp som låg mellan brösten som var våt av kräka.

Ni. Kan. Ju. Förstå. Lukten.

Så nu har jag slängt in en maskin tvätt, bytt lakan och vädrat sovrummen men bebiskräka-doften försvinner inte.

Och kommer nog inte göra så på några år.

Enbart detta dög åt honom.