Jag hoppas det...

I hörnet bakom gardinen står en lampa och lyser svagt, annars är rummet alldeles mörkt. Jag ligger vaken och hör era andetag. Det lugnar mig. Jag vänder mig mot dig och ser dig lite svagt i ljuset, du är liten men ändå så stor, smeker sakta din kind och pusser din panna lite försiktigt, vill inte väcka dig, väck inte den björn som sover har jag lärt mig.

Tidigare ikväll har du haft en mardröm. Hörde hur du gnydde för att två sekunder senare börja gråta, jag går in i rummet och möts av din blick. Du ser rädd ut, mitt hjärta går sönder lite, du får inte vara rädd min älskling, mamma ska skydda dig. Överallt. Alltid.

Om det ändå vore såväl. Men jag lovar att göra mitt bästa. Överallt. Alltid.

Jag kryper ner brevid dig och lägger min arm runt dig, du slutar gråta och dina stora, alltid så frågvisa ögonen ger mig en blick som betyder allt. Du är lugn igen. Du somnar om och jag smyger ut i vardagsrummet igen.

Nu ligger du här brevid mig och sover lugnt, inga mardrömmar, inget gråt. Du ger ifrån dig en suck av välbehag, precis som jag brukar göra innan jag somnar riktigt ordentligt. Har du fått det från mig? Är du kanske trots allt lite lik mig? Kanske inte till utseendet men iaf till humöret. Jag hoppas det.

Kommer du precis som jag när jag var liten vara rädd för spöken och monster under sängen? Ropa in pappa som kommer för att lugna dig och visa att här finns inga spöken. Kommer du precis som jag känna dig lugn när du ser pappa och vara helt övertygad om att det finns ingen som kan klå honom? Din pappa. Min hjälte! Jag hoppas det.

Kommer du precis som jag när jag var liten och kände mig ledsen gå till mamnma och bli ompysslad? Känna en smekande hand mot din kind, några lugnande ord. Kommer du precis som jag känna dig trygg i mammas famn? Känna att här kan inget ont hända? Jag hoppas det. I mammas famn kan inget ont hände, det ska jag se till, precis som min mamma gjorde.

Nu ligger du här brevid mig, du håller pappa i handen när du sover, det tycker du om. Jag älskar synen av era händer tillsammans. Liten hand i stor hand. Symboliskt. Liten hand ska bli stor hand.

Klockan är natt och jag ska egentligen sova. Ni sover ju. Men det är svårt. Vill inte missa nånting. Tiden går så fort, redan nu är du så stor. Kan själv kommer jag snart höra. Fortare än jag tror.

Pyjamasen du har på dig inatt kommer du snart växa ut. Jag kommer tvätta den och när jag viker ihop den kommer jag känna ett stygn av ångest. Du var så söt i den här pyjamasen kommer jag tänka. Vit med blåa prickar. Så liten.

Det är därför det är så svårt att sova, så svårt att missa nåt. Inget kommer åter igen. Varje litet framsteg är som en era. Förbi och bortglömd. Blir snabbt vardagsmat.

Men jag ska försöka komma ihåg varenda liten sekund av dig. Varje litet framsteg. Varje litet andetag ska jag ta till mig. För snart är liten stor.

Och jag kommer älska dig. Överallt. Alltid.

Jag kommer älska er. Överallt. Alltid.

_______________