Cats!

Simon har hängt med mig nu snart i 7 år, köpte han och hans bror Zäta när dom var små små små kattungar. Vi fick avliva hans bror Zäta, som i mina ögon fortfarande är världens bästa katt. Går inte en dag utan att jag tänker på honom. Min underbara kissekatt som Christopher skulle dra i svansen och retas med. Min underbara kissekatt som så många gånger varit min tröst när jag varit nere, han visste när jag var ledsen och kom alltid och la sig i knät och kurrade. Hans favoritplats var i sängen brevid mitt huvud. Han brukade lägga sina tassar försiktigt på mig när jag sov. Ville mysa lite.

Men tyvärr drabbades han av en den mycket svårartade infektionen FIP. Finns inget botemedel. Vi avlivade honom för 5 månader sen. Han somnade in i min famn. Vill aldrig vara med om någonting liknande igen. Aldrig! Vissa kan inte förstå hur man kan sörja en katt så mycket. Men jag förstår! Jag sörjer lite varje dag. Fortfarande!

Sen kom Charlie, och vad ska jag säga, det är sambons och Christophers katt, dom får ta ansvaret för vad den vilda katten har för sig. Han är lite FÖR vild och lite FÖR opersonlig för att han ska passa in i Zäta & Simons-klass! Vi ska dock kastrera honom snart, han kanske blir lugnare då. Men fin är han..verkligen jättefin! Och bara nån vecka äldre än Christopher, det tycker jag är lite coolt.

(Simon & Charlie)

(Min älskade Zäta)

___________