Mjukstart!

Imorse var det riktigt jobbigt att lämna ifrån sig Christopher. Den där instinkten om att ta honom under armen som en amerikansk fotboll och sen springa iväg var på väg att ta över men jag behärskade mig, pussade honom hejdå och sen gick jag sönder lite. Men jag överlevde. Idag iaf.

Förstår nu varför vissa mammor gråter ikapp med sina barn när det är inskolning. Jag lämnar iväg några timmar och det är tillfälligt men det är lika ångestframkallande för det. Jag vill ha honom nära nära nära!

Och som jag skrev till sambon idag, det är skillnad på att lämna ifrån honom nån timme frivilligt medan man åker och storhandlar och att lämna ifrån sig honom för man måste. Nä usch! Jag var inte riktigt redo känns det som. Men tur att det bara var en mjukstart!

_______