Nattskräck..

Nattningen har gått jättebra...det gjorde den även igår.

Men...

...efter cirka en timme så vaknade han och hade ett sånt där *"nattskräcksanfall" då han inte är kontaktbar - han sover fortfarande - men ändå skriker och gråter som om jorden håller på att gå under. Det är så hemskt att se honom sova men ändå vara så ledsen, det går inte att göra nånting för att mildra det heller utan det är bara att gå runt med honom och vyscha tills han vaknar ordentligt. Då brukar han genast sluta gråta.

Det har hänt kanske 4 gånger sammanlagt. Oftast när han varit med om en händelserik dag och det varit mycket omkring honom.

Jag brukar vara lite uppskakad efter att han fått ett sånt anfall så då får han faktiskt sova hos oss.

Jag vill ha honom nära.

Även om det betyder ingen sömn för min del.

_______



*Särskilt vanliga under barndomen är de parasomnier, som inträffar mot slutet av djupsömnperioder. Det handlar främst om förvirringstillstånd, nattskräck och sömngång och olika blandformer av dessa.

Ibland ser barnet alldeles skräckslaget ut och kan skrika hysteriskt. Det är då man kallar det nattskräck, som alltså är en variant av de vanligare enkla förvirringstillstånden.

Attackerna brukar spontant upphöra efter tre till tio minuter men kan vara både kortare och längre än så. Plötsligt ser sig barnet omkring på ett normalt sätt och har då ingen aning om vad som hänt. Sedan somnar barnet oftast mycket snabbt.