Och han var så fruktansvärt lik Christopher.
På riktigt.
Jättelik.
Så kommer Stoffe se ut när han är 3 år.
Samma näsa, samma kinder, samma hår, samma allt.
Jag kunde inte sluta stirra.
Tillslut kollade hans mamma på mig som om jag vore en amöba och sen bytte hon plats på honom och sig själv.
Och jag kände mig ganska dum.
Ville fråga om jag fick ta ett kort på honom för att visa farmor.
Men jag hejdade mig.
Tur att man vet sina begränsningar ibland.
_______
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar