Stoffe skulle backa ner så fint från soffan. Rumpan först som vi alltid säger.
Han går ner och halkar till.
Slår på nåt sätt i munnen.
Och det börjar blöda som aldrig förr.
Det rinner blod ur munnen på honom.
Jag får panik.
Vi slänger Stoffe under kranen och sköljer munnen med kallt vatten, det blöder och blöder och blöder, vi försöker titta efter vart i munnen det blöder. Viker upp överläppen och det är under den som han på nåt jäkla vänster ha lyckats skrapa upp ett sår. Det ser ut som slamsor och jag svimmer nästan - igen -, redo att åka till akuten,sy, smärtstillande, operation, ja hela kittet ni vet, panikkänsla.
Han får komma till mig med snuttekudden. Han lugnar ner sig och vi kan badda med bomull och han får lite vatten.
Sen får han sitta i pappas knä och får en isglass.
Efter det är allt normalt igen.
Inga slamsor, inge blod och en glad Stoffe.
Herregud.
När man blir mamma går man verkligen med hjärtat utanför kroppen.
Det finns liksom inget värre än att se sin son ha ont.
Nänu ska jag kolla på blocket om det är någon som säljer en stor plastbubbla.
Lagom stor till en 1-åring.
______
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar