Jag äter lika mycket som en fågelunge sen är jag mätt som aldrig förr.
Precis som de var innan och under graviditeten.
Efter graviditeten åt jag mer än sambon.
Och det var inte lite kan jag säga.
Jag var nästintill omättlig. Kunde slänga i mig 2 - 3 portioner och ändå känna den där känslan "jaha, vad ska jag äta nu då?". Gick inte upp ett kilo. Måste haft en jävligt bra ämnesomsättning alternativt en jäävligt hungrig bebis. Eller båda och.
Nu kan jag äta några tuggor innan jag känner den där känslan "Fyfan, jag ska aldrig mer äta".
Tycker det är lite coolt med kroppens omställning sådär, som om den på nåt sätt har satt på alarmknappen "Varning! Varning! Du äter inte längre för två, dra ner på maten! Dra ner på maten"
Från att laga mat som skulle räck till 4 personer - men som knappt räckte till oss två - måste jag börja lära mig att laga mycket mindre mat.
Annars blir det en jäkla massa matlådor.
Och frysen är redan full.
Tror vi har mat fram till mars 2045.
Mars 2067 om vi räknar med att min aptit kommer förbli oförändrad.
Minst.
______________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar