Sen när jag tänker på att han ska börja dagis/dagmamma (vi har dagisplats redan men jag vill så gärna ha dagmamma så jag jagar för fullt) så får jag ångest.
Att min lillskit ska vara ifrån oss BÅDA hela dagarna känns konstigt. Tänk om han blir ledsen och vill kramas med mamma? Tänk om nåt barn är dum mot honom? Tänk om fröknarna inte vet vad han vill? Hans behov?
Uscha!
Om det fanns möjlighet skulle jag vara hemma med honom tills han är....typ...myndig!!
;)
Men skämt åsido.
Det känns så avlägset men jag måste tydligen vänja mig vid tanken.
Men just nu ger tanken mig bara ångest.
Ge mig en månad så återkommer jag på ämnet!
Med eller utan ångest.
_______
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar