I`m a junkie!

Läst ett flertal inlägg om amning idag, och det fick mig att fundera på min egen situation!

Christopher är snart 5 månader och jag har helammat från första stund, tror han var 3-4 månadader när vi prövade ersättning för första gången, men de gick inte, han ville inte ta flaskan, så vi struntade i det och jag fortsatte amma!

Nu har vi börjat med smakisar + gröt på kvällen (för att han ska sova bättre) och jag ser hur mycket han tycker om att det, han gapar stoooort varje gång skeden kommer, han är så duktigt, stora killen, min stora kille! Samtidigt blir man lite nostalgisk, snart kanske han inte kommer vilja amma längre, inte kul att amma när man kan leka med maten istället, har redan nu märkt att amningen minskat, tänk om mjölken tar slut,(vilket jag dock betvivlar då jag haft överfullt från första stund och har det än idag..), men tänk om? Det finns ju inget härligare än att amma! Amma är min drog..

- Hej, jag heter Johanna och jag är amningsberoende

- Hej Johanna!

Men känslan av att han mår bra varje gång han ligger vid bröstet, att han får allt behöver, närhet, kärlek, mat, att han hör mina hjärtslag, han känner mina händer mjukt smeka han fjuniga lilla huvud och hur jag ser hans nöjda min, hur hans fingrar greppar mina händer, hur han smaskar förnöjt och man hör hur han sväljer och blir mätt..den känslan är jag inte redo att släppa..ännu! Jag ber till amningsgudarna att dom ska låta mig få amma ett bra tag till, så länge jag vill, att det inte kommer några hinder ivägen..!

Men jag lovar...jag ska inte amma honom tills han blir 7 år....

Kanske till 5 år dock!


;)