Visst, när alla går upp på scenen och sjunger "We are the world" & "Heal the world" så blir jag nästan lite tårögd för han var ett musikgeni, säg vad man vill om honom som person, men musik, det kunde han göra. Alla har minnen tills hans låtar. Alla kan sjunga med i nån av hans texter. Alla har någongång dansat till hans hits. Alla har någon gång gråtit till hans ballader.
Men hela showen på tv just nu känns nästan löjlig. Jag skäms nästan lite när hans familj går upp på scenen och håller tal. Det ser så uppgjort ut. Krokodiltårarna bränner på deras kinder känns det som. Sen när hans dotter ska hålla tal blir de kaos, alla ska trösta & gråta. Självklart tvivlar jag inte en sekund på att dom är innerligt ledsna. Deras bror / son / pappa har gått bort många år för tidigt. Men deras framträdande på scenen känns uppgjord, krystad, som om alla tårar är slut men dom tvingar sig själv att gråta vidare. Bara för att!
Jag skäms över att en begravning har gått till att bli ett jippo. Ett jippo / pr-kupp.
Men som sagt. Musik kunde han göra och han kommer alltid leva vidare för hans verk. Han förtjänar en storslagen begravning.
Men skillnaden mellan storslagen begravning och jippo är hårfin.
Speciellt idag måste jag säga.
R.I.P
______
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar