Satt precis och fulgrät en lång stund för jag kom och tänka på hur mycket jag älskar Christopher och att han är världens underbaraste son. Min prins.
Fick lov att - mitt under mitt fulgråt - smyga in till hans rum där han ligger och sover och stryka honom över håret och pussa på hans underbara små kinder. Bara för att jag älskar honom så mycket.
Fullt normalt.
Allt började när Stoffes - underbara - faster lagt upp ett så fint kort på honom på instagram, när han håller en blomma och det är sommar och han fyrar av världens leende och under kortet hade hon lagt dit texten " För glädjen du skänker oss finns inga ord, det vackraste barn som sett våran jord."
Så.
Nu börjar jag fulgråta igen bara för att jag skrev texten.
Gravidhormoner?
Jag?
Nejdå!
;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar