TROTS!

Nu sitter jag här i sängen med datorn i knät och tar det bara lugnt.

Sambon gick på en promenad på stan med Stoffe så jag skulle kunna andas mellan varven.

Stoffe är i sin första trotsåldern eller testagränsertillmorsanblirgråhårig-åldern. Först NU förstår jag innebörden av tålamod. Han gör precis A L L T som han inte får göra och säger jag åt honom så skrattar han och gör samma sak 110 gånger till. Idag har Stoffe roat sig med att:

- Klättra upp på tv-bänken och ställer sig och slår på tv:n.

- Klättra upp på soffan och ställer sig på armstöden och bankar på väggen.

- Klättra upp på sängen och ställer sig mot sängstommen och hoppar upp och ner.

- Försökt klättra upp på spisen - ramaskri när han inte kunde -

- Slängt ALLT mat han fått på marken.

- Slängt ALL dricka han fått på marken.

- Dragit katten i svansen cirka 1045 gånger.

- Försökt slänga alla sina leksaker i toaletten - ramaskri när han inte kunde -

- Ätit upp halva min lypsyl. - som katten hade haft ner på golvet utan att märkt det -

Och det är sååååååååååå jäkla tråkigt att bara säga nej nej nej nej nej hela tiden. Men han gör ju också bara saker som han inte får, inte av ren illvilja från min sida utan från säkerhetsynpunkt!

Säger nån annan åt honom så börjar han tokgråta och skriker tills jag - enbart jag - bär upp honom.

Alla som säger att det är såå jobbigt att ha spädbarn. Herregud?? Ni måste skämta, dom bara ligger där och är gulliga. Vänta tills dom kommer upp i 1-års åldern och gör er gråhåriga på en vecka!

Men trots detta är ju faktiskt Stoffe det underbaraste som finns. När vi busar och han skrattar så han kiknar. När han visar var sin navel är och så börjar han skratta för han kittlar sig själv. När han kryper upp i famnen och lägger huvudet mot bröstet. När han pussas.

All han söthet väger upp all trots.

Men det är inte mindre tålamodsprövande för det.

;)