Nu pratar vi inte lite "hålla mamma i handen och vara nöjd"-mammig.
Icke! Nu pratar vi "försöka krypa tillbaks in i mamma och förevigt leva där."
Nästan iaf!
Jag fick lov att äta med honom i famnen för han vägrade sitta varken i stolen. Han skulle ENBART sitta PÅ mig, annars var det ramaskri som väckte dom döda. Och när han är i en sån period så vet han liksom inte vad han vill, han vet bara att han vill var så väldigt nära mig det bara går, hela tiden. Ingen annan får knappt prata med honom för då börjar han gråta.
Det är lite frustrerande just när man ska äta, men annars är det ganska okej, då sätter jag mig på golvet och så leker han runtomkring mig. Sen blir han kramig och det är det mysigaste av allt. När han ska kramas och pussas. Inget värmer ett trött sinne så gott som en liten kram och tindrande ögon fulla av beundran. Idag hade vi lite sångstund också, jag sjöng och han satt 2 cm ifrån mig tyst och lyssnade och ibland "sjöng" han med.
Sen tog jag ett vaarmt långt bad i min ensamhet och när jag kom upp igen så hann vi med lite bokläsning o lite kramerier och pusserier. Sen somnade han på 2 röda när sambon nattade honom.
Han är en envis, mammig, sprallig, busig och alldeles underbar liten kille vår son.
Och idag utökade han sitt ordförråd.
Krokodil sa han vid matbordet. Det finns vittnen. Han sa det hur klockrent som helst, krokodil!
Han växer så fort.
_______
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar