Jag hörde bara "maaaaaamma" och sen snabba steg över golvet och 2 sek senare tog han kurvan in till sovrummet i 190 km och dök ner i sängen under mitt täcke.
Jag höll på att dö.
Av kärlek.
Det ögonblicket kommer jag aldrig glömma.
Första gången han kom springande med snabba steg från sin säng till vår säng.
Jag vet inte varför jag blev så full av kärlek just då, just av den händelsen, ville bara rädda honom från mörket och tråkiga drömmar.
Han är det absolut finaste vi har.
Och det blev bara så uppenbart en måndagnatt.
__________
1 kommentar:
haha och jag har spenderat X antal år med att få B att sova i sin egen säng hela nätterna.
Det är svårt att vara konsekvent när det är så underbart härligt att somna med näsan i hennes söta huvud..
Skicka en kommentar